Nuvarande satsningar på läraryrket och lärarutbildningen missar målet

I dagarna har problemet med att studenter hoppar av lärarutbildningen och utbildningens kvalitet hamnat i fokus i media. Rösterna som hörs säger att det är för lätt att komma in på utbildningen, att för många hoppar av och att kvalitén på utbildningen i sig är för låg (SVT Nyheter, 2024a & SVT Nyheter, 2024b). Men för den insatte är detta inte nyheter. Nämnda problem har diskuterats i många år, och en rad åtgärder har initierats. I ett av SVTs reportage intervjuas Peter Honeth, som av regeringen har fått uppdraget att utreda hur lärarutbildningen kan förbättras. Honeth är redan nu öppen med att han vill se att antagningskraven till lärarutbildningarna höjs, med argumentet att de som idag antas ofta har för låga förkunskaper för att klara av studierna (SVT Nyheter, 2024c). Men det finns ett uppenbart problem med Honeths önskan – med höjda krav kommer färre att komma in, och vi behöver fler lärare. Honeths önskan har visserligen ett visst signalvärde – att utbildningen är krävande och viktig. Men det enda hållbara sättet att öka antagningskravet är genom konkurens – att säkerställa att många söker utbildningen.

Och det behöver poängteras att lärarbristen idag är akut. Enligt Skolverket saknar var tredje lärare behörighet (Skolverket, 2023), och redan 2019 larmade SKL om att en tredjedel av landets kommuner helt saknar behöriga lärare i ett eller flera ämnen i grundskolan (Dagens Samhälle, 2019). Prognosen framåt ser inte ljus ut. Visserligen minskar elevkullarna något de närmaste åren, men inte i sådan grad att andelen lärare ökar.

Ett professionsprogram som missar målet

För att få fler att söka till lärarutbildningen är den enda hållbara lösningen att öka attraktionen för läraryrket. Fler behöver vilja bli lärare. Och även här görs satsningar, som det nationella professionsprogrammet där lärare ska erbjudas möjligheten att meritera sig genom olika karriärsteg (Skolverket, 2024). Professionsprogrammet vilar dock på ett grundantagande om att framgång mäts i hur högt man klättrar på en karriärstege. Men läraryrket har historiskt sett byggt på andra mål: att få arbeta med ett ämne man brinner för, att få göra skillnad i elevers liv och att främja deras utveckling. Professionsprogrammet andas en reform utformad av människor med andra drivkrafter än de som ofta finns hos lärare.

Detta speglar ett återkommande problem i skolpolitiken: många av de beslut som fattas och reformer som initieras verkar utformas utan tillräcklig förståelse för skolans verklighet och lärarnas vardag. Det är inte ovanligt att de som initierar reformerna, tillsätter och genomför utredningarna själva inte har arbetat i skolan. Dessa är ofta ekonomer, forskare eller yrkespolitiker. Kompetenta människor. Men också människor som gissningsvis drivs av värderingar som hör hemma i deras kontexter, där karriärstege och meritering är självklara mål. Detta skapar en problematisk klyfta mellan beslutsfattare och det område de beslutar om.

Arbetsmiljön har försämrats

Som någon som arbetat som lärare i 20 år har jag själv sett hur verkligheten i skolan har förändrats. Sedan jag började arbeta som lärare har allt utom lönen blivit sämre. Jag och mina kollegor har fått fler undervisningstimmar, mindre tid till för- och efterarbete, mer administration, fler arbetsuppgifter, samtidigt som vi har mindre budget för läromedel och studieresor. Lokalerna är slitna och dimensionerade för 25 elever – inte för 32, eller 33, eller 34…

Den enda lösningen – men en svår sådan

Den enda lösningen på lärarbristen är att förbättra arbetsmiljön. Det är en enkel ekvation: antingen måste vi lägga mer pengar på skolan, eller så måste vissa uppgifter tas bort från skolan. Problemet är att politiker med möjlighet att göra något åt det hela varken vill göra det ena eller andra. Att genomför behövda reformer och skjuta till de pengar som behövs är obekvämt, och ingen vill ta bort något från skolan som är bra. För de saker som har lagts på skolan är i regel bra saker. Att en elev har en mentor som följer denne genom skolåren är bra. Att arbeta ämnesövergripande med hållbar utveckling är bra. Att ha en stor elevhälsa, erbjuda gratis skolmat, att erbjuda elever egna datorer och ha tillgång till skolbibliotek är bra. Det vore politiskt självmord att skära i dessa. Men till slut brister det. Och brustit har det.

Lärarutbildningens problem – ett resursproblem

Samma sak gäller lärarutbildningen. Det är lätt att peka finger och säga att utbildningen är för dålig, och att det skulle bero på bristande kompetens hos de som arbetar där. Men de sitter i precis samma båt som lärarna i skolan. Som all yrkesutbildning på högskolenivå finansieras denna huvudsakligen av statliga medel, och för svenska lärarstudenter ges betydligt mindre pengar än för andra utbildningar, som exempelvis läkarutbildningen (Universitetskanslersämbetet, 2023). Efter år av ständiga effektiviseringskrav brister det till slut även här. SVT-rapporterna kan ses som ett tecken på just detta.

De satsningar som nu görs på läraryrket och lärarutbildningen missar helt enkelt målet. Att höja kraven på antagning eller införa karriärsteg för lärare kommer inte att lösa lärarbristen. Det som behövs göras är att säkerställa en attraktiv arbetsmiljö och ge utbildningarna de resurser som krävs för att höja kvaliteten. Detta är inte bara en fråga om att locka fler till yrket, utan om att ge både lärare och elever förutsättningarna för att lyckas. Det har de inte idag.

Referenser

Dagens Samhälle. (2019). ”De är utan behöriga lärare i hela ämnen”. https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/skola/de-ar-utan-behoriga-larare-i-hela-amnen/

Skolverket. (2023). Prognos över behovet av lärare och förskollärare. https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/skolverkets-utvarderingar-och-rapporter/prognos-over-behovet-av-larare-och-forskollarare

Skolverket. (2024). Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare. https://www.skolverket.se/om-oss/var-verksamhet/skolverkets-prioriterade-omraden/lararforsorjningen/nationellt-professionsprogram

SVT Nyheter. (2024a, 9 oktober). Enkelt att bli antagen till lärarutbildning – betygen sjunker bland de sökande. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/enkelt-att-bli-antagen-till-lararutbildning-betygen-sjunker-bland-de-sokande

SVT Nyheter. (2024b, 9 oktober). Lärarutbildningen sågas – av lärarstudenten Aron. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/lararutbildningen-sagas-av-lararstudenten-aron

SVT Nyheter. (2024c, 9 oktober). Regeringens utredare vill skärpa antagningskraven för lärarutbildningen. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/regeringens-utredare-vill-skarpa-antagningskraven-for-lararutbildningen

Universitetskanslersämbetet. (2023). Högskolan i siffror. https://www.uka.se/vara-resultat/statistik/hogskolan-i-siffror

Generativ AI och dess konsekvenser för en uppmärksamhetsekonomi

Igår släpptes en 21-minuters video som demonstrerade den kommande kanalen Channel 1, en helt AI-genererad nyhetsstation. Troligtvis kommer vi att se otaliga liknande initiativ framgent. Utvecklingen väcker många frågor som rör upphovsrätt, bias, journalistik och källkritik etc. Bara timmar efter att videon släpptes har röster höjts som diskuterar detta (se t.ex. Daily Mail eller Hollywood Reporter).

Men en aspekt som inte adresserats lika tydligt är de konsekvenser för en uppmärksamhetsekonomi (attention economy) som generativ AI kan komma att få. Exemplet med Channel 1 handlar om nyheter, men det handlar också om att fånga tittarnas intresse genom ett skräddarsytt innehåll.

Att fånga användaren genom att anpassa innehållet är en central del av flera sociala medier. TikTok är närmast ökänt för sina effektiva algoritmer som genom ett mycket kort användande anpassar flödet av media efter användandet. Men det handlar fortfarande om dels en anpassning baserat på den tid som läggs på exempelvis olika filmer, dels om förmedlandet av användargenererat material. Är det filmer på söta hundar som fångar din uppmärksamhet kommer du att förses med fler filmer på söta hundar som andra användare lagt upp.

Den förändring som vi antagligen ser framför oss är dels att teknologin inte bara registrerar den tid som ägnas åt exempelvis videoklipp, utan också samlar in biometriska data såsom ögonrörelser och pupillreaktioner och använder denna som data; dels att innehållet också helt genereras optimerat för den enskilde användaren.

Om det var svårt att lägga ifrån sig skärmen förut, kommer det att bli i princip omöjligt framgent.

Det är med oro jag tänker på en sådan framtid. För att inte hamna där tror jag vi behöver reglera de ekonomiska incitamenten för företag som TikTok och kommersiellt styrda mediebolag. Jag minns ett möte jag hade för många år sedan med ett av Sveriges reklamfinansierade TV-kanaler där en av kanalens chefer inledde mötet med att påpeka att de fört och främst var ”en marknadsföringsmuskel, inget annat”. Ett sådant krasst perspektiv kommer att bli mycket problematiskt framgent.

Frågan är hur vi kan hantera dessa utmaningar utan att göra det hela till en infekterad höger- och vänsterfråga.