Häromdagen, den 15 mars, lanserade OpenAI deras nyaste språkmodell GPT4. Dagen efter, den 16 mars, presenterade Microsoft sin nya AI-assistent Copilot. Med hjälp av denna kan du komma in sent på ett Teams-möte direkt få en sammanfattning av vad som har sagts, du kan generera PowerPoint-presentationer automatiskt, göra omedelbara avancerade analyser i Excell och så vidare.
Även Google har utannonserat liknande tillägg för deras tjänster (här är det värt att som verksam inom skola stanna upp och reflektera över all den information som vi matat in i dessa system genom Googles programsvit. Varför tror ni att det har varit gratis?). Det är svårt att se och uppleva detta och inte tappa hakan.
Pedagogiska faror
Denna utveckling kommer att ha en stor påverkan på våra liv. Men vad kommer den att ha för påverkan på skolan? Möjligheterna är såklart stora. I samband med lanseringen av GPT4 demonstrerade exempelvis Khan Academy hur de byggt in GPT4 i rollen som hjälplärare. Det såg ut att fungera förbluffande bra. Att som elev ha den omedelbara tillgången till hjälp är givetvis fantastiskt.
Men jag ser också några pedagogiska faror med tekniken. En av dessa är att vi med AI automatiserar bort de processer som utvecklar oss. Det är en sak att låta AI fungera som en hjälplärare, men låter jag AI utföra ett arbete för mig är det något annat.
Och om AI utför ett arbete för mig är det i sammanhanget viktigt att reflektera över huruvida jag hade eller inte hade kunnat utföra detta arbete själv.
Aldrig varit så snabb
Låt mig ta demonstrationen av GPT4 som ett exempel. En av de saker som OpenAI:s chef och medgrundare, Greg Brockman, visade var hur GPT4 utifrån ett fotografi av en slarvigt nedtecknad beskrivning av en webbsida på några sekunder skrev en fungerande kod för just denna hemsida. Aldrig har processen från tanke till färdig produkt varit så snabb.
Men i förbifarten poängterade Brockman att det är viktigt att som användare läsa igenom koden, att inte köra ogranskad kod. För de som såg Open AI:s och Brockmans demonstration var rimligtvis de flesta imponerade över GPT4:s förmågor. Men det blev också uppenbart att Brockman är en synnerligen kompetent programmerare. Han kunde enkelt se och förklara den kod som systemet skrev fram.
För programmerare som Brockman blir GPT4 en medhjälpare som kan snabba på, utveckla och förbättra processer oerhört. Ett fantastiskt verktyg! Men det är alltså just här som jag menar att det finns en hake.
Haken är att de processer som AI kan automatisera och avlasta för Brockman är samma processer som, när han själv utfört dem är de som lagt grunden för hans nuvarande kompetens. Frågan är vad som kommer att hända med våra lärprocesser när utvecklingen inom AI möjliggör dessa ”genvägar”?
En konsekvens är rättning
För oss i skolan får detta konsekvenser. Många konsekvenser. Här och nu vill jag lyfta en sådan konsekvens som vi behöver prata om. Rättningen.
System som GPT4 är väldigt bra på att bedöma text. Det är bara en tidsfråga innan vi kommer att få texter bedömda, formativt och summativt, direkt i Google Classroom och Google Docs, i Office 360 och i våra digitala provplattformar.
Att använda AI för detta kommer att spara mycket tid och frustration. Alla lärare som suttit sent en söndagskväll med femtielva uppsatser kvar att rätta vet vad jag pratar om. Finns det då en knapp att trycka på för att få arbetet slutfört på bråkdelen av en sekund… ja, då kommer det att vara väldigt svårt att inte trycka på den knappen.
Problemet är att för att vara en bra lärare behöver man ha kunskap om vilka fel elever gör, vilka saker som de tycker är svåra. Därför är rättning en helt nödvändig förutsättning för god undervisning. Om vi automatiserar bort den arbetsuppgiften blir vi därför så att säga dubbelt straffade – vi riskerar inte bara förmågan att bedöma text, vi riskerar också att bli sämre på att undervisa. I sammanhanget får vi heller inte glömma att betygsättning är ett myndighetsutövande.
Är vi trygga med att låta AI få en allt större roll i detta?
AI tvingar oss att göra det
Men, tekniken går inte att bromsa. Och missta ta mig inte. Jag är ALL FOR den nya teknologin. Jag är tacksam att få leva nu och erfara detta tekniksprång som vi faktiskt befinner oss i. Men vi måste också stanna upp och inte helt svepas med i det teknologiska bländverket.
Det centrala är att designa system där dessa system arbetar med och för oss, och inte emot oss. Jag ser framför mig behovet av system där exempelvis vanliga fel som elever gör identifieras och visualiseras, system som väljer ut ett par texter som det kan vara givande att faktiskt läsa.
Men för att möjliggöra detta behöver vi identifiera och värdesätta dessa processer, och jag vill mena att utvecklingen av AI tvingar oss till att göra just det. Om vi inte gör det riskerar utvecklingen att faktiskt göra oss mindre kompetenta.
Texten är publicerad i tidiningen Vi Lärare den 17 mars 2023