Igår hade jag förmånen att få hålla ett ”TED-talk”. Mitt tal Cheating or Coaching? Walking the AI tightrope in education handlade om AI och lärande.
Ett stort tack skall riktas till TEDx Göteborg och alla människor som genom organisationen utför ett fantastiskt arbete! Arrangemanget ägde rum i Chalmers konferenscenter. Övriga talare var Gourgen Gevoryan, Staffan Truvé, Liz Rider och Reneé Göthberg. Nu väntar vi på att talen skall klippas ihop, publiceras och sedan spridas.
På Institutionen för tillämpad IT har man under försommaren producerat tre filmer som presenterar tre av institutionens doktorander. En av dem var jag, och den filmen ser ni nedan. De andra två doktoranderna var mina fina kollegor Christina Löfving och Leman Isik.
Under våren har jag träffat och lyssnat till hur lärare erfar att deras arbete har påverkats av generativ AI, såsom ChatGPT. Inför sommaren satte jag mig ner och summerade mina erfarenheter och tankar i en film. Filmen vänder sig främst till dig som arbetar som lärare, men också till övrig skolpersonal och skolledning. Det är uppenbart att vi just nu står i början av något som kommer att påverka oss alla. Teknikutvecklingen i sig tror jag inte att vi kan bromsa, men tillsammans kan vi förhoppningsvis styra vårt användande av tekniken åt ett positivt håll. Men det kräver gemensam klokskap, samarbete och samtal.
Filmen får ni gärna använda er av. Önskar ni kompletterande diskussionsfrågor, eller om ni har frågor på själva innehållet, kanske vill ni lägga till något, eller om det är något som ni tycker är fel – hör bara av er.
Dela gärna filmen vidare!
De länkar som jag nämner i filmen är:
Multi-Agent Hide and Seek
Googles AI-kurs
Khan Academy GPT4 demo
Den 26 maj deltog jag i en pandiskussion utifrån UNESCOS nyligen framtagning vägledningsdokument angående AI i högre utbildning.
Övriga i panelen var:
Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet och Linköpings universitet
Jonas Ivarsson, professor i informatik vid Göteborgs Universitet
Carl Heath, senior forskare på RISE
Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola
Samtalet leddes av professor Jonas Linderoth vid Göteborgs Universitet.
Nu är äntligen boken Skolan efter marknaden släppt. De två drivande krafterna bakom boken har varit Åsa Plesner och Marcus Larsson, som tillsammans utgör Tankesmedan Balans. I boken har Åsa och Marcus samlat inspel från forskare, lärare och rektorer som utifrån sina perspektiv beskriver vad marknadsmekanismerna gör med skolväsendet – och hur den svenska skolan kan se ut efter att marknaden har släppt sitt grepp.
I boken fick jag tillsammans med professor Jonas Linderoth förtroende att författa ett kapitel med titeln Vad krävs för att kunna undervisa på vetenskaplig grund i svensk skola? I kapitelet resonerar vi kring påbudet att undervisningen i svensk skola skall vila på vetenskapligt grud – men vilken vetenskap? Sedan för vi ett resonemang utifrån evidensbaserad forskning där man mäter effekter av en metod eller undervisningsstrategi och vilka vilkor dessa metoder förutsätter. Vår slutsats för att kunna arbetat evidensbaserat i svensk skola summer vi i tre punkter:
1. Arbetstidsavtal som skyddar lärares tid för planering och för- och efterarbete.
2. En styrningsmodell som synliggör elevers relativa utbildningseffekter.
3. Ett nationellt utbildningssystem befriat från marknadslogik.
Glädjande är att boken fått ett fint mottagande och skapat viss debatt, vilket naturligtvis var dess syfte. Bland annat fick Åsa Plesner, tillsammans med en ytterligare författare i boken – Björn Dahlman, medverka i TV4s Nyhetsmorgon där boken diskuterades.
Boken Skolan efter marknaden ges ut av Liber förlag. Man kan ta del utav ett smakprov här!
Häromdagen, den 15 mars, lanserade OpenAI deras nyaste språkmodell GPT4. Dagen efter, den 16 mars, presenterade Microsoft sin nya AI-assistent Copilot. Med hjälp av denna kan du komma in sent på ett Teams-möte direkt få en sammanfattning av vad som har sagts, du kan generera PowerPoint-presentationer automatiskt, göra omedelbara avancerade analyser i Excell och så vidare.
Även Google har utannonserat liknande tillägg för deras tjänster (här är det värt att som verksam inom skola stanna upp och reflektera över all den information som vi matat in i dessa system genom Googles programsvit. Varför tror ni att det har varit gratis?). Det är svårt att se och uppleva detta och inte tappa hakan.
Denna utveckling kommer att ha en stor påverkan på våra liv. Men vad kommer den att ha för påverkan på skolan? Möjligheterna är såklart stora. I samband med lanseringen av GPT4 demonstrerade exempelvis Khan Academy hur de byggt in GPT4 i rollen som hjälplärare. Det såg ut att fungera förbluffande bra. Att som elev ha den omedelbara tillgången till hjälp är givetvis fantastiskt.
Men jag ser också några pedagogiska faror med tekniken. En av dessa är att vi med AI automatiserar bort de processer som utvecklar oss. Det är en sak att låta AI fungera som en hjälplärare, men låter jag AI utföra ett arbete för mig är det något annat.
Och om AI utför ett arbete för mig är det i sammanhanget viktigt att reflektera över huruvida jag hade eller inte hade kunnat utföra detta arbete själv.
Låt mig ta demonstrationen av GPT4 som ett exempel. En av de saker som OpenAI:s chef och medgrundare, Greg Brockman, visade var hur GPT4 utifrån ett fotografi av en slarvigt nedtecknad beskrivning av en webbsida på några sekunder skrev en fungerande kod för just denna hemsida. Aldrig har processen från tanke till färdig produkt varit så snabb.
Men i förbifarten poängterade Brockman att det är viktigt att som användare läsa igenom koden, att inte köra ogranskad kod. För de som såg Open AI:s och Brockmans demonstration var rimligtvis de flesta imponerade över GPT4:s förmågor. Men det blev också uppenbart att Brockman är en synnerligen kompetent programmerare. Han kunde enkelt se och förklara den kod som systemet skrev fram.
För programmerare som Brockman blir GPT4 en medhjälpare som kan snabba på, utveckla och förbättra processer oerhört. Ett fantastiskt verktyg! Men det är alltså just här som jag menar att det finns en hake.
Haken är att de processer som AI kan automatisera och avlasta för Brockman är samma processer som, när han själv utfört dem är de som lagt grunden för hans nuvarande kompetens. Frågan är vad som kommer att hända med våra lärprocesser när utvecklingen inom AI möjliggör dessa ”genvägar”?
För oss i skolan får detta konsekvenser. Många konsekvenser. Här och nu vill jag lyfta en sådan konsekvens som vi behöver prata om. Rättningen.
System som GPT4 är väldigt bra på att bedöma text. Det är bara en tidsfråga innan vi kommer att få texter bedömda, formativt och summativt, direkt i Google Classroom och Google Docs, i Office 360 och i våra digitala provplattformar.
Att använda AI för detta kommer att spara mycket tid och frustration. Alla lärare som suttit sent en söndagskväll med femtielva uppsatser kvar att rätta vet vad jag pratar om. Finns det då en knapp att trycka på för att få arbetet slutfört på bråkdelen av en sekund… ja, då kommer det att vara väldigt svårt att inte trycka på den knappen.
Problemet är att för att vara en bra lärare behöver man ha kunskap om vilka fel elever gör, vilka saker som de tycker är svåra. Därför är rättning en helt nödvändig förutsättning för god undervisning. Om vi automatiserar bort den arbetsuppgiften blir vi därför så att säga dubbelt straffade – vi riskerar inte bara förmågan att bedöma text, vi riskerar också att bli sämre på att undervisa. I sammanhanget får vi heller inte glömma att betygsättning är ett myndighetsutövande.
Är vi trygga med att låta AI få en allt större roll i detta?
Men, tekniken går inte att bromsa. Och missta ta mig inte. Jag är ALL FOR den nya teknologin. Jag är tacksam att få leva nu och erfara detta tekniksprång som vi faktiskt befinner oss i. Men vi måste också stanna upp och inte helt svepas med i det teknologiska bländverket.
Det centrala är att designa system där dessa system arbetar med och för oss, och inte emot oss. Jag ser framför mig behovet av system där exempelvis vanliga fel som elever gör identifieras och visualiseras, system som väljer ut ett par texter som det kan vara givande att faktiskt läsa.
Men för att möjliggöra detta behöver vi identifiera och värdesätta dessa processer, och jag vill mena att utvecklingen av AI tvingar oss till att göra just det. Om vi inte gör det riskerar utvecklingen att faktiskt göra oss mindre kompetenta.
Texten är publicerad i tidiningen Vi Lärare den 17 mars 2023
